Itwasonlyjustadream
Jag e på väg o gå sönder. Jag har i princip inget liv. Inga pengar. Ingenting. Jag kan inte betala räkningar o har inte råd o köpa det som behövs. Jag hatar de här ögonblicket då jag känner mig hjälplös. Och gammal. Jag levde en dröm i 2 veckor o insåg inte att det bara skulle vara i 2 veckor. Nu e man tillbaka, fötterna på jorden, verkligheten. Alla måsten, alla krav, all gnäll, alla o allas problem som jag egentligen inte pallar med. Men det e måsten i guess. Ge o ta... Allting snurrar, allt omkring mig e som en stor jävla turbulens. Jag vill så jätte gärna resa mig upp. Men jag kan inte!!!! De bara skriker neeeej! Jag vet... Allt blir bra igen. Intalar mig själv o andra. Men allt blir aldrig bra, de e bara ögonblicket. Vrf kan inte problemen försvinna? Vrf kan inte man känna att allt e verkligen bra utan att tänka ameeh fan juste de hade jag glömt..suck. Sen kan man låtsas o inte se problemen, men problemet i att inte inte se det blir att man antingen samlar på sig så mkt problem o blir galen... Galen på riktigt... Eller att problemen blir så stora så att andra börjar se de. Visst, de sägs bry dig inte om andra, men d bullshiiiit!!!! Klart att alla bryr sig om va andra tkr o tänker mer elr mindre!
Jag kan nästan förutse mitt liv någon vecka framöver. Kan veta vad folk kmr att säga o hur mina dagar kmr att se ut... Hemskt. Hemskt o vara så jävla lågt... Jag bokstavligen hatar läget just nu. Puss
