eutuxia

jag kommer skarpt ihåg dagen för ca 10 dygn sen. jag visste att vi skulle åka hem snart och försökte njuta av ögonblicket till 110. jag låg där, såg på solnedgången o alla lyckliga människor som precis som mig njöt av dagen, livet. allt var så perfekt. jag visste hur dagen skulle sluta, helt underbart...aldrig dåligt, även dåligt var så jävla bra. 14 perfekta dagar och nätter. underbara o lyckliga människor man mött. alla roliga minnen o pinsamma ögonblick. alla bilder man har från resan. det helt sjukt hur man ibland bara vill leva i nuet, man bara finns o andas så djupt som det bara går tills lungorna inte pallar trycket o man håller andan så länge man bara kan, försöker så mkkkkt som möjligt minnas just denna ögonblick. man liksom sveper in sig i allt som e runt omkring en så mkt som möjligt o stoppar klockan för nån sekund, tills något bryter av ögonblicket. de nog en av de lyckligaste sekunderna för mig. man blir fan tårögd. vet inte om de pga alla känslor som väller ur, bristen på syre i kroppen elr bara saknaden av lycka. helt ärligt, känner mig inte glad över nått just nu. vet inte om det e för jag inte har något att se framemot. uuuussscch, känner mig som luft just nu. känns HELT tomt. och juste, jag e så jävla såld oxå o de så jävla irriterande o inte få någon respons på det! självklart ska ja jämt vara en jävla pussy o vänta tills han hör av sig -.- fett skönt o ba skriva av sig. x