whitepigeon.
varför e människor rädda för "konstigt". konstigheter har sina härligheter. att bjuda på sig själv e bra! att spela ett spel e oxå bra. men inte alltid. inte ständigt. inte när känslor e inblandade. sorgligt, många finner någon slags lycka i det. att spela med någon. hur fan kan man leva på någon annans olycka, hur kan man leva med sig själv, hur kan man acceptera sig själv? ingen gillar skit (vissaundantagsfall). aså vadå jag såg inte, jag råkade, jag visste inte, jag förstod inte, jag trodde, jag missuppfattade, jag ångrar, jag ville, jag sa ju. vafan menas med jag förstod inte o jag trodde när man i princip säger precis som det e, rakt upp i ens ansikte?! man måste ju vara förståndshandikappad om man missar det lixom...? jag kanske har fel... men NEJ det har jag inte! men aså helt seriöst, va menas med jag ville och jag borde? jävla mes du e som *ville* o *borde*. man vill inget tillräckligt mkt om man inte slutför sin vilja, om man bara går halvvägs, om man inte står för det man sagt o gjort, om man e för feg för att se sina egna misstag o skylla på att man råkade eller missade poängen. det e tillåtet att råka, missförstå, vilja, missa något osv. till en viss gräns. inte hur mkt o hur länge som helst! allt har sina gränser. allt ska inte behöva flyta på. sluta vara konflikträdd. frigör. släpp allting. flyg.
fan va jag känner att jag borde sova.
Kommentarer
Trackback
