20åroch30dygn.
det känns bra när man inte alls har förhoppningar på kvällen och det visar sig vara bland bästa fredagar ever. det var soft. pinsamt, lite väl mkt. redlöst. glammigt. trevligt som fan!
men fasiken, man lär sig ändå aldrig av sina små misstag. man kanske egentligen inte vill lära sig av dem, kanske gillar man tömma magen lite då o då på fyllan. eller typ inte.
jag undrar oxå, e de bara jag som kan space:a så mkt så att huvudet *får ett eget liv*? där står jag med en söt pojke. han pratar. jag lyssnar. plötsligt blir allt tyst. jag ser men jag hör inte. jag anstränger mig men ser bara hans leende o rörelser. "vafaaaan, har jag tappat hörseln?!?!?". jag skakar på huvudet. halv smidigt. han märker att något inte stämmer. vilken pingla min vän e som tog läget i kontroll. han började underhålla honom, o ja, jag bara space:ade. vafan!? hur fan kan man lyckas? jag kmr ungefär till o med ihåg va jag tänkte "hmmm, undra om vakten fryser, undra vilken drink jag ska ta, vafan ska man äta imorn, va har jag för underkläder?". herregud. jag kände mig dräggig. tog trappen till toan o mötte vita stolen. härligt.
Kommentarer
Trackback
