youdonthavetobealone.
vilken morgon. vaknade, började tänka. tänkte mer. tänkte ännu mer. blev ledsen, fundersam. tog på mig brillor. känns tryggare med de. jag gömmer mig. jag tänker. tänker dåligt. tänker på den fina människa. tänker på att de va ca 2 år sen. tänker på att du inte finns. tänker på hur många fina människor som saknar dig. måste ha varit bland mitt livs värsta dagar. hemskt. kommer fortfarande ihåg. jag vaknade, såg smst o min värld föll. jag föll. min lycka föll tillsammans med dig. jag ville vara där. jag ville vara med, hålla din hand. "du e stark". även fast jag var rädd. kan knappt föreställa mig hur dåligt du mådde, att du mådde dåligt fick mig att må sämst. sanningen gör så ont. verkligheten e hemsk. men jag uppskattar lyckan. glädjen. sorg e oxå bra, då o då. det e så man uppskattar det goda. du e så tuff. men jag förstår dig inte. inte på länge, inte heller idag. ändå så kan jag inte tycka illa om dig. kan bara inte, trots allt ont, trots besvikelsen. jag trodde att jag inte brydde mig. att jag hade glömt bort. men nej, aldrig, du e en del av mig. det kommer du alltid att vara. kommer aldrig glömma. trots allt. trots f* allt.
2 år. känns som om det var igår... restinharmony.
Kommentarer
Trackback
