nedåtpillren.
igår kväll. en sjukt full tjej. en gammal man med fiskespö. de sitter o pratar. mest sluddrar. hon kunde fanimig inte ens snacka stackarn. han lyssnar för det mesta, o ler. ler läskigt, lite misstänksamt. de går iväg tillsammans. frivilligt eller mot sin vilja, vetefan inte. men hela grejen var jävligt skum. jag går fram till henne och frågar. svaret på min fråga blev nej. de kände inte varandra men han höll om henne o i stort sätt drog med henne, någonstans, eller ingenstans. det var ingen vacker syn. vi föreslog att hon skulle gå hem o nästan bad henne om att bara åka hem o inte gå iväg med den okända mannen. hon gick. med honom. någonstans. eller ingenstans. vi gjorde det vi kunde göra. ringde 112 o förklarade hela situationen...men de hade redan gått iväg.
jag hoppas på det bästa. verkligen hoppas. jag förstår dock inte hur man kan göra så mot sig själv. att dricka så mycket så att man tappar förståndet. kontrollen. själen. vetskapen. självrespekten. hon kommer ju fan ångra sig dagen därpå! hur lyckas man bli så otroligt full, var e hennes vänner, hur kan man lämna människan ensam i det tillståndet? jag förstår inte. o det hela e så hemskt. inte nog med det. vi lever inte direkt i bästa världen. o gubbjävlarna finns överallt! det vet man om o ändå så utsätter man sig för sånt. hoppas att hon mår bra.
Kommentarer
Trackback
